Alltjämt sker en gradvis resultatförbättring inom idrotten. I vissa fall, då vi “misstänker” inblandning av otillåtna prestationshöjande substanser särskilt under 1980-talet, tycks resultatutvecklingen ha avstannat på sistone, men i övrigt pekar kurvorna uppåt.
Jag tänkte bara kort antyda hur detta kan stå som ett exempel på hur biologi, kultur, teknologi och allt det där faktiskt är en komplex sammansättning av faktorer och mekanismer som samverkar i de faktiska fenomen som utgör vår mänskliga existens. Read the rest of this entry »
Filed under: Evolutionär kultur, cybernetik, epigenetik, genetiskt flöde, människan, natur och kultur
Var är inläggen?
Ni undrar kanske. Ja, några finns i mig och väntar på att få tid att komma ut – men nog tror jag att även ni har något att säga i ämnet… Att bidra är ju den enklaste saken i världen; lämna en kommentar till exempel eller skriv ett inlägg på egen blogg och länka hit. Darwin (remix) behöver er!
Läs Kalles inlägg om blåjeans så länge.
Filed under: Lästips, Uncategorized
Komplexitet är egentligen inte en fråga om antalet komponenter, heterogeniteten bland komponenterna eller antalet relationer mellan komponenterna i ett system, utan om en viss typ av relationer som möjliggör en systematisk sammansättning av ett stort antal korsrelaterade, olikartade komponenter. Den typ av relationer jag syftar på innebär inte minst att systemets beteende på makronivå (molär nivå) återverkar på de olika mikroprocesser (på molekylär nivå) som bygger upp det.[i] Read the rest of this entry »
Filed under: DeLanda, Manuel, Komplexitetsteori, cybernetik, emergens, intuition, komplexitet, minnet, människan, natur och kultur, neurologi
Jag vill sticka in en liten fundering som har att göra med den stundom kassa kommunikationen mellan biologer och kulturvetare:
1. När biologer hävdar att 50 – 75 procent av alla mänskliga beteenden (var får man förresten sådana siffror ifrån? Har det gjorts en inventering av alla mänskliga beteenden som sedan stämts av mot en biologisk beteende-katalog?) har en biologisk förklaring, så menar de att en stor andel av människans beteenden har en ursprunglig biologisk funktion, och kan kopplas till en biologisk komponent i det beteendekomplex man betraktar.
2. När kulturvetare opponerar sig och säger att praktiskt taget alla mänskliga beteenden snarare är socialt eller kulturellt betingade, så menar de att mänskliga beteenden alltid reproducerar sig i en kulturell kontext, värderas och begreppsliggörs i kulturen, förstärks eller undertrycks av det sociokulturella sammanhanget etc.
Poängen är naturligtvis att dessa båda perspektiv ingalunda är oförenliga. Det intressanta är att betrakta det faktiska fenomenet, beteendet, och exempelvis se hur den biologiska funktionen har tagits upp av eller lindats in i en reproducerande kulturs flöden av språk, idéer, normer och allt vad det kan vara.
Det är egentligen självklart, eller hur?
Filed under: människan, natur och kultur
I texten Kulturens ursprung i komplexa neurala nätverk beskrivs hur påverkanskvanta påverkar, och påverkas (från ”affectus”) av kroppar. Beteenden inom vetenskapen beskrivs som effekten av en kropps sammansatta egenskaper i ett specifikt fält av affekter i form av gener, som genom epistatiska [och epigenetiska - reds anm.] effekter ger upphov till en organisk kropp där denna kropp är nedsänkt i ett affektfält: sin miljö. Det föreslås att helt avgörande för förhållandet mellan genen och beteendet, och därmed för vilken status som kulturen (definierad som ett evolutionärt system med memer som replikatorer) har i förhållande till biologin (ett evolutionärt system med gener som replikatorer), är hur vi förstår komplexitet. Hjärnan som det oerhört komplexa organ det är föreslås kunna skapa beteenden som åsidosätter morfologiskt anknutna beteenden.
Jag håller med om det grundläggande resonemanget som ligger ordentligt framför nuvarande modeller och teorier om beteende, i alla fall kring djurs beteenden. Nedan följer några reflektioner på texten, det blir ingen djupdykning än, mest lite axplock så här i början. Read the rest of this entry »
Filed under: Genetik, affekt, beteendegenetik, fitness, genetisk drift, komplexitet, memetik, mutation, människan, natur och kultur, neurologi, selektion, självorganisering
The researchers [från Uppsala universitet] identified fast evolving human genes by comparing our genome with those of other primates. However, surprisingly, the patterns of molecular evolution in many of the genes they found did not contain signals of natural selection. Instead, their evidence suggests that a separate process known as BGC (biased gene conversion) has speeded up the rate of evolution in certain genes. This process increases the rate at which certain mutations spread through a population, regardless of whether they are beneficial or harmful.
[...]
The results lead to the provocative hypothesis that, rather than being the result of Darwinian selection for new adaptations, many of the genetic changes leading to human-specific characters may be the result of the fixation of harmful mutations. This contrasts the traditional Darwinistic view that they are the result of natural selection in favour of adaptive mutations.
Från EurekAlert
Visst är det tufft? Vet någon mer om detta?
Filed under: Uncategorized
Överallt: Små paket av intensitet, av ren förändringskraft – “påverkanskvanta”.
Baruch Spinoza (1632-1677)
Vi kan kalla dem stimuli, men riskerar då att begränsa vår förståelse av dem till bara sinnesintryck. Det vidsträckta fält av påverkanskvanta som vi befinner oss i – som allt befinner sig i! – består i själva verket av så mycket mer, långt nere på atom- och partikelnivå. Elektriska impulser mellan neuronerna i vår hjärna är exempel på påverkanskvanta som har enorm betydelse för vad vi är och gör, men de kan ju knappast beskrivas som sinnesintryck. Baruch Spinoza – filosofen som är på väg att bli för det tidiga 2000-talets tänkande, vad Nietzsche var för det sena 1900-talets – använder sig av ordet affekter (‘affectus‘), det som affekterar, när han talar om den här typen av påverkanskvanta. Read the rest of this entry »
Filed under: Bateson, Gregory, DeLanda, Manuel, Deleuze, Gilles, Spinoza, Baruch, affekt, beteendegenetik, emergens, epigenetik, genom, epigenom, envirom, morfologi, människan, natur och kultur, neurologi, självorganisering
Det här är ett tämligen oreflekterat inlägg – just därför passar det väldigt bra att kasta upp här! Tanken slår mig att det skulle kunna vara möjligt att betrakta teknologiers förhållande till kulturella replikatorer (memer) som motsvarande fysiologiska egenskapers förhållande till biologiska replikatorer (gener), det vill säga förhållandet morfologisk fenotyp till genotyp. Vad tror ni?
Filed under: Evolutionär cybernetik
Senaste kommentarer